Jag är en som skrattar mycket!

Igår träffades performancegruppen inom Krigsoperan för repetition av vissa scener där vi medverkar. En del av dem kommer att vara riktigt magiska, skrämmande och mycket starka. Jag kan inte hjälpa det, men mycket fniss var det från min sida i allt det allvarsamma.

 Piraja fick också flera personliga utmaningar såsom  att brottas med färgen rosa och sin totala avsaknad av bollsinne plus grace…Det gick bra, men en hel del träning av den lilla och nätta kylskåpsliknande kroppen kommer att krävas hemmavid. Och på kvällskvisten fick jag ett mejl från en i gruppen innehållandes följande mening: tänk att vi får gräva vår egen grav o vara levande döda, lova att du inte börjar fnissa….Jag tror att det är viktigt med fniss och gapskratt för att klara av allt det allvarsamma och skrattar det gör vi ofta under repetitionerna.

Jag har också anmält mig som volontär till marknadsföringen av Krigsoperan. Måndag eftermiddag i förra veckan var jag på specialuppdrag i Luleå tillsammans med Anton Raukola, en av de professionella skådespelarna i ensemblen. Vi besökte SPFs möte där närmare 100 personer deltog . Teknikgudarna ville inte vara med oss den dagen, datorn och projektorn var inte kompatibla hur mycket vi än försökte innan samling. Istället körde vi improvisation och rutin. Det gick jättebra! Många var intresserade och skrattade gott. Till saken hör den att vi inte hann snacka ihop oss. Det är väl det som är rutin…Men lite trist att vi inte kunde visa bilder på grund av tekniskt strul. Vi hoppas och tror att vi fått ihop ett gäng som är intresserad av föreställningen. I slutet av maj kommer vi att berätta om föreställningen igen, för någon vecka sedan var jag ute själv och då körde jag presentationen på meänkieli och finska för Sverigefinska Pensionärssektionen.

(Sluta skratt-skryt-skriv nu och laga middag istället.)