You are currently browsing the tag archive for the 'Luleå' tag.
Vardagslyxade en gråkulen onsdag , då stormen och snön lamslog delar av Norrbottens inland.
Jag var på konsert med Mari Boine och mina nackhår reste sig av välbehag och lyckopilar. Allt var så vackert trots att jag personligen har lite svårt för jazziga toner Många bekanta på plats och därefter trevligt barhäng på Invit. Vi var ett internationellt gäng kring bordet det talades sammanlagt sex språk – samiska, finska, meänkieli, engelska, svenska och norska! Ett sammelsurium av språk och ord svävade kring bordet likt en urmoderlig ande.
Härligt, för flerspråkighet är en rikedom.
På min att göra lista idag står: ”Bara vara” med kompis och vi ska inte hänga på stan, vilket vi ofta brukar göra ihop. Hennes syster tyckte att vår lördagsplan var konstig eftersom det normala tillståndet är att vi springer som skållade ekorrar på stan så fort vi fått lite extra dineros i våra portmonnäer. Istället ska vi besöka en annan kompis som fått en söt liten Asta och ikväll blir det konsert med RajRaj band på Kulturens Hus. Med andra ord mycket kompishäng och kuliga saker idag. Igår käkade vi god middag på restaurang och njöt av några glas rött i vardagsrumssoffan. Sent på kvällen botaniserade vi vidare i drömmen om vårt eget företag.
Att jag inte har värk i hårrötterna idag är ett tecken på mognad, klokskap och eftertanke. Så vad gör det att höstregnet piskar mot rutan, älskar känslan av att det är en rolig lördag framför mig.
Det mest sevärda i Luleå 1 maj är kårtegen av motorcyklar som dånar genom stan. Tänk mullret, dånet och mångfalden av tusen olika typer av motorcyklar. Kårtegen börjar i Piteå, via Luleå-Boden-Älvsbyn och sedan till Piteå. Rekord med cyklar i år och första gången jag fick se det. Hur coolt som helst! Precis som Avsändare Margareta skriver är även min uppfattning angående den traditionella 1 maj demonstrationen. Den är totalt ointressant för mig och har mist sin tjusning. Politiker: dags att bryta mönster, traditioner och forum!



Den ömmande bakdelen mår bra, såäven magen. Idag har det snaskats i stora lass. Sena eftermiddagen har jag tillbringat på Teknikens Hus med mina små sportlovslediga sommarfåglar. Vad är då Teknikens Hus? Såhär säger de själv på sin hemsida:
På en utställningsyta av ca 2 300 m2 har tekniskt-industriella miljöer byggts upp för att knyta an till viktiga delar i Norrbottens näringsliv – gruvbrytning, vattenkraft, stålframställning, skogsindustri, mekanisk industri, moderna kommunikationer. I dessa tekniska miljöer får besökarna själva göra experiment och försök som så långt som möjligt har verklighetens prägel.
Då förstår ni – lek, bus och experiment! Vi har skjutit upp raketer, tagit stålverksarbetardiplom, snokat i gruvan och tryckt på pedaler för att testa av luftströmmar plus lite annat. MEN jag var UTAN snus. Vi hade inte ens kommit dit förrän jag till min fasa upptäckte det som inte får hända, att jag glömt min bästa vän. För mig är det samma sak som att vara utblottad och svag, snuset är mitt allt!. Utan den lilla dosan i väskan förvrids jag sakta men säkert till ett otäckt monster. Drygt två timmar klarade jag den här gången och för det vill jag ha en guldstjärna i himlen! Det förtjänar snusdrottningen.



