Ska vi åka till min Bus-Maja?

Ja, svarade hans mamma och pappa. Och så kom han med ett stort leende, kroppen skakade av iver.Det lilla busfröet….

Vi sprang runt, runt i min lägenhet så prydnadskristallerna var nära att gå sönder. Därefter sliskade vi hämtpizza, jordgubbar och choklad. Dansade till lock’n loll låt C´mon now  och drack lite vatten.

Kvällen avslutades med leken ”han satte foten i sin potta och kunde inte komma loss”.

Med andra ord – vi hade en helkväll! (Ungefär som ett krogbesök.)

Till Beda förti år

Beda dricker saft

Det här är Beda. Egentligen heter hon något annat, men i vår familj heter hon Beda.

Tänka sig nu är hon vuxen. Ravas.

Nåra år har vi som skriver detta prev kamperat ihop, ja.

Sisådär sugofem år i alla fall. Minst. Kanse mer.

Vi har aldri varit gifta bara sambos. Alla under samma tak en sommar.

Te va rolit den sommarn – då lekte vi löjliga familjen

Beda va mamma, Sylena va barnet och Piraja va pappa.

Himla kokko kanse?

Egentligen va de inge konstigt me de.

Beda är pra på att hålla ordningen som alla mammor jör och pappa kastar mest snusbullar omkring sig när han läser tidningen.

Sylena har svårt för att ta ansvar för sina handlingar så då fick hon va barnet.

Så nu vet ni det, att det inte är bara vuxna män som leker, även vuxna kvinnor jör det ibland och speciellt vår familj.

Skillnaden är att männen leker med dyra saker mens vi kvinnor leker med varann och det kostar inget.

Te e som Beda säger HÅLLBART SAMHÄLLE vi kvinnor leker!

 Å tänka sig att nu har kära mamma Beda i familjen blivit vuxen och ravastunut. 

Plivit hela förti år. Just därför ska pappa  och Sylena prova att sjunga på dänska i skrift:

Va e de fö en dä

Va e de fö en dä

De e Bedas födelsedä

Hurrä Hurrä Hurrä

 

Grattis från

Pappa

 och

Sylena (som skrev detta brev)

vardagsäventyr

Jag har alltid gillat flygplatser. Pulsen. Möten och avsked.  Att bara titta på människor och fantisera om dem.

Vart är de på väg? Vart vill jag åka?

Sitter gärna på en flygplats i flera timmar, bara det inte blir alltför ofta. Då försvinner nöjet. Det absolut ljuvligaste jag vet är när flygplanet ska lyfta. Suget i magen. Hastigheten och sedan upp med nosen i skyn. Jag blir som barn på nytt. Champagne bubblar i ådrorna.

Lite märkliga meriter har jag också;

• en gång kom jag in i Göteborg via tullen, fast jag flög från Luleå….
• en annan gång flög jag in i Spanien utan pass och det var nära att jag inte fick lämna landet….

Ovanstående är exempel på hur jag gillar att utmana mig själv och skapa egna små äventyr i vardagen, bara för att se om det går. Att vara lite tvärsemot.

Idag ska jag åka till Skansen, undrar just om jag ska hitta på några hyss….

Igår kväll

fortsatte barntemat. På kvällen var jag bjuden på middag hos en god vän. Dels ville jag hälsa på undersköna underverket som redan hunnit bli tre månader och leka lite med hon som kallar mig ”Min Maja”. Efter nyttig torsk med broccoli serverades överraskningen chokladpudding serverad av söt treåring. Därefter var det lek och stoj med olika saker, så hon som väntat på mig sedan eftermiddagen somnade av pur utmattning i soffan. Lite vuxenprat blev det då i form av saker som gör livet värt att leva.

Efter att ha umgåtts med telningar på olika sätt under tre tillfällen är jag nu i början av veckan alldeles matt. Barn är så roliga, intensiva, kreativa och lekfulla! Det jag inte förstår är hur småbarnsföräldrar orkar med heltidssysselsättning och sedan vara närvarande även hemma, med telningar som kräver fullständig uppmärksamhet. Helt otroligt. Jag är full av beundran.

Kalasdax igen!

Kalasmys!

Idag har jag varit på kalas, ett av mina hjärtegryn har fyllt 2 år i veckan. Det mumsades tårta. Dansades. Kördes ”trattor” och dumper. (En gammal kartong förvandlades till garage för alla trattorer, lastbilar, dumpers, brandbilar och sportbilar.) Helt plötsligt blir jag som barn på nytt, minns min egen bilsamling…..

I mitt nästa liv ska jag bli lektant, lära alla barnen en massa hyss och bus. Fast det gör jag redan.

En av mina telningar hade målat sig fin med tusch till storebrors kalas…Vem tror ni fick skulden? 

En numera tämligen gammal telning skrålade ”Lille Olle skulle gå på disco, Lille Olle hade ingen spriiiit” på dagis. Vem tror ni fick skulden?

Lördagens fundering är därför om ni skulle anställa mig som lektant med tanke på att jag nu avslöjat en del av mina meriter?