Igår kväll bannade jag mig själv för min snällhet på fyrkantsspåret….Ibland går den för långt så att jag blir tvungen att ta i med 45 kg hårdhandskar. Ja, ni som följt mig i min framfart på fyrkantsspåret vet att jag ser mig själv som en bekväm ryttare med extremt höga ambitioner. Allt ska gå perfekt från början och gör det inte det, så blir jag irriterad.
Och igår var jag irriterad. Min hjärtvän Bob fick lite däng på Tinkerrumpan så spöet gick av…Och när han inte lyssnade på min ytterhand så fick jag rådet att styra in han i ridhusets vägg, vilket jag gjorde. Bokstavligen.
Slutet gott, allting gott. Bob och jag blev vänner till slut.
Årets första lektion började med ofrivillig avsittning från hästryggen och terminen avslutades med att jag styrde hästen rakt in i väggen. Så sluter man cirklar i sann Piraja-stajl. Inte något jag är stolt över, men ibland bara måste man visa vem det är som bestämmer. Egentligen.
Inser idag att igår var jag eoner från det som definieras som centrerad ridning. Nåväl det är ju en erfarenhet det också.
Gick spöet av? :-O Bra att ni avslutade lektionen som vänner, men det kanske inte skulle ha gått om du inte styrt in honom i väggen? Ibland måste man göra upp om ledarskapet för att få det att funka. Men du är alltså på gång med centrerad ridning nu?
Kram!
Ledarskap är svårt. Särskilt när någon är så stooor och tjurskallig som hästar kan vara.
Bra att du fick Bobby att veta var skåpet ska stå. Den känslan har du med dig nästa gång. Och det är bästa resultatet! Det som sitter som lärdom i kroppen tänker jag!
Svar. Ok nu sätter jag mig ner öppnar en bok och ska banne mig skriva några rader innan det är dags att äta popcorn och kolla på film. Tack för din pepp det behövdes!Massa kramar