Millimeterträning

Tro för alldel inte att jag bara snaskat godsaker under ledigheten. Oh, nej inte alls. Jag har deltagit i millimeterträning. Den består i att mästersyster står där mitt på ridbanan och tittar på mig med sina hökögon. Hon gormar när jag slöar till och hon sprudlar när jag gör saker rätt, men framförallt coachar hon mig i att förändra mina brister och olater i sadeln. Hon försöker rätta till små detaljer. Mästersyster vet att hon kan vara hård mot mig och jag tar det, för nu är det ingen lek nå mer. Det är blodigt allvar. Jag samlar nämligen på stunder där jag och hästen är i total harmoni med varandra. Gillar känslan då jag känner hur kraften springer fram ur hästens bakparti och att jag i princip har 0 kg i handen. Mästersyster har också gett mitt en läxa som jag pluggar just nu. Och för att jag inte ska glömma något skriver jag ned det på bloggen, blir en bra påminnelse inför sommarens examen.

-Inte glömma halvhalterna på yttertygeln

-Inte glömma att krama och ställa med innerhanden

-Inte glömma att innerskänkeln är drivande

-Inte glömma att rida med öppna blicken

-Inte glömma sätets betydelse. (Jucka mer i sadeln!)

Det jag ska glömma är:

-Gnuggande hälar. Istället tänka låååånga ben.

-Spänningar i kroppen, bara känna mig avslappnad.

Jaja. I sann lära-sig-utantill-anda från råpluggandets tid inser jag att till sommaren gäller det för knoppen att påminna kroppen om att det finns fem I:n som jag ska inte ska glömma och ett G samt S som jag ska glömma. Äh, va fan det är väl lika bra att jag slutar och tänka så jäkla mycket och bara rider. Känner känslan.

(Och vad jag gjort efter ledigheten som försvarar min osynlighet här återkommer jag till inom någon dag. Jag kan väl säga som så att Luleås Nannyakut har ryckt ut och tagit hand om två små telningar och sedan har jag även inlett en ny karriär genom att återvända till brottsplatsen, att arbeta med en festival. Fortsättning följer…)