Kylan i veckan med grader kring -30 har medfört att min bil mådde extremt dåligt när jag skulle kallstarta (!) honom i onsdags. Weoweoweo var det enda svar jag fick då jag vred nyckeln i tändningslåset. Satans svikare….Han har ju varit med förr….. (Och visst fan vet jag att man inte SKA kallstarta bilar. Det är så mycket man inte ska). Lite peptalk med motorvärmaren hjälpte inte Lilla Blå:s svaga hjärta (läs batteri). Det var dött. Stendött.
Om jag varit det minsta intresserad av bilservice hade jag fixat det själv. Burit in batteriet och laddat den, men nu är jag inte det. Jag har noll intresse och äger inte en batteriladdare. Tycker att jag överlämnar det här med mechanical things till dem som vet bättre istället för att låtsas vara Bosse Bildoktor och kan själv. Så. Jag ringde Bruce och bad han ta med startkablarna för Lilla Blå behöver en pacemaker.
Många besök har det varit hos bilfirman de senaste månaderna…. Först var det 14000-milaservice i december eller januari, vilket kostade ungefär lika mycket som min konsumtion av snus under ett år. Sedan var jag tvungen att byta en glödlampa för någon vecka sedan och nu ett nytt bilbatteri! Lilla Blå har börjat bete sig som en tonåring…Dyr i drift. Så. Igår när jag halade fram betalkortet fick jag ett nytt tilltalsnamn av killarna på bilfirman; Dollarbruden.
Ja, ja. Jag vet att jag har smak för livets goda, men Dollarbruden var banne mig en överdrift.
Hahaha åh jag hör dom framför mig! Obetalbart! Lilla Blå blir nog glad när våren kommer! Tills dess får du lägga litet täcke på henne och komma ihåg motorvärmarsladden vartän du går!
Och vem blir inte lite svårstartad i -30 hrrm! 
Jag säger ett ord: Toyota!
jag tycker du är fin mot din lilla tonåring. De lyssnar sällan på sin mamma i alla fall lika bra att låta någon annan kunnig pålitlig person hjälpa till.
Nu luktar det kaffe i köket och jag ska få mig en första god kopp för dagen!
kram