Hur reagerar du vid ett oväntat möte? Vad jag menar är om någon okänd person kommer fram till dig med en fråga eller bara vill hälsa för att du är speciell på något sätt? Själv blir jag glad när någon kommer fram och säger hej helt oväntat. Jag tycker också att det är en självklarhet att hjälpa till om någon ställer en fråga.
I förra veckan mötte jag en av mina bloggläsare av en händelse vid Kungsbron Hotells reception där jag satt och jobbade. Tack, det var himla kul att träffa dig, Inger, och i Stockholm av alla ställen! Himla oväntat och glad blev jag över vårt korta snack i hotellfoajén. Själv var jag inte lika spontan när jag strax därefter mötte en av mina TV-favoriter i stadsvimlet. Och det är damen till höger på bild. Attans också att jag inte tordes kliva fram och säga hej. Nåväl, så är det ibland. Även för en Piraja.
Och bilden har jag lånat från TV4.
Vilket kändisvimmel!
Jag är nog som dig blir glad och pratar med alla som vill … men kändisar brukar jag låta vara …. tänker att de kanske vill vara ifred. När jag var rätt ung så kom jag till tandläkarens väntrum och där satt en patient och väntade min skolkompis Uffes mamma. Jag hälsade glatt och pratade på, när jag sa något om att vi båda skulle in till käftis så berättade hon att hon var där för sin mammas skull.
När hon blev uppropade så visade det sig att det var Alice Babs …. gud så pinsamt jag tyckte att det var. Hon är väldigt lik min polares mamma och som jag inte alls umgicks med men kände igen så där som man gör i plugget med kompisarnas föräldrar.
Blev jätteglad när jag läste att mitt hej gjorde dig så glad. Hade väl inte tänkt att jag skulle springa på en bloggskrivare i hotellobbyn i Stockholm! Det var väldigt trevligt att träffas