Jag har alltid omgett mig med musik, för det ger så mycket energi. Jag tankar energi via musiken, den har en enorm makt över mig som person. Genom livet har det varit svårt för mig att hitta den röda tråden till varför jag “fastnar” för en viss låt.
Är det texten? Takten? Artisten? Känslan i låten? Min sinnesstämning? Språket? Omgivningens musiksmak?
Ofta är det för mig en kombination av olika faktorer, men ingen röd tråd har jag hittat. Inte ens en rosafärgad -för jag slukar musik – har alltid gjort det! Allt från Helmut Lotti till folkmusik till nuvarande listettor. Ofta när jag vilar och tar det lugnt så är det någon form av musik i min omgivning.
Vad är det som gör att du “fastnar i en låt”? Vad är det som triggar igång dig? Har du hittat din röda tråd?
(G-klaven har jag lånat härifrån.)
Nä du, jag slukar det mest, men hårdrocken får inte vara “för hård” om man säger så. Oftast föredrar jag dock lugna toner som får mig att slappna av och ha det gött
Mia-style!
Kram på dig också. Jag ska försöka komma över bildchocken innan jag går och lägger mig…
Va intressant att du funderar över det här. Jag pluggar musikvetenskap nu och just den här typen av frågor kan jag tänka mig att skriva min D-uppsats om
För mig är det helt olika grejer. I ett inlägg här om dagen skrev jag om hur jag spelade in samma intron från TV:program på en kasett för att lyssna om och om igen på dem. Fortfarande när jag lyssnar på den franska introlåten får jag gåshud. Jag pratade inte franska som liten men jag älskar sånge. Den drog mig till sig. Men jag har ingen aning om vad. Annars är jag en väldig känslomänniska och jag har använt mig av andras musik och texter för att få gråta eller känna glädje. Därför lyssnar jag mest på svenska musik av kvinnliga låtskrivare. Tror att jag kan identifiera mig med dem…
Intressanta funderingar. Hoppas du får massor av svar som jag kan läsa
kramkram