Solvarm häst
När jag nu summerar min andra termin på ridskolan så märker jag att min fysiska formkurva pekar i rätt riktning.
- Jag får på mig gamla jeans, utan att ligga flämtandes platt på golvet.
- När jag står naken framför spegeln ser jag mina berömda magmuskler som jag letat efter sedan 1992 och det utan att dra in mozzarellaostarna.
- Det är tyvärr fortfarande möjligt att koka Bullens pilsnerkorv på mina kinder däremot är min kropp starkare än någonsin.
MEN.
Det är inte därför jag rider – anledningen till att jag harvar omkring där i fyrkantsspåret varje måndag är för att:
- Ridning är hälsa och balans för mig.
- Ridning är kommunikation och förståelse mellan två individer.
- Ridning är en bra ledarskapsskola för livet.
..och dessutom finns det något mysigare än en solvarm häst? Tror inte det.
Hästar ÄR sol och endorfinkickar. Trots ridsår. Trots surmulna miner. Trots att jag spottat grus. Trots ja ALLT!
Det är så härligt när man hittar grejen som liksom fixar balans, välmående och knyter ihop säcken. Löpning har varit det för mig förut, men nu inför marathon så vette fan om det är särskilt balanserat…
KRAMKRAM
Så rätt så rätt så rätt. Och ändå har jag inte varit uppe på hästryggen sen september 2008… Jag måste till ett stall!