När jag var sisådär 10 år forskade jag om hästar tillsammans med min barndomskompis A. Våra pärmar och anteckningsböcker bågnade av all information som vi samlat på oss genom att klippa ut artiklar, fina bilder och skriva av fakta från böcker. Vi förhörde varandra och utbytte information, allt för att höja vår kompetens i det för oss komplexa ämnet hästar.
Då på den gamla goda tiden kunde jag allt som rinnande vatten och igår skulle jag ha behövt den drygt 30 år gamla kunskapen. Ridlektionen avslutades nämligen med teorilektion där vi på ett papper skulle peka ut hästens kroppsdelar.
Måhdä.
Nästan så att jag hann få tentaångest medan jag valde penna i den blå BigPack-lådan. I sann Piraja-anda gav jag mig därefter i kast med uppgiften. Tog de lätta kroppsdelarna först, sedan de lite svårare… Tänkatänkasnabbt. Jahaja, vars var det hasen låg? Armbåge? Har hästar armbågar? Och bakknä…Herreminje. Snabbt försökte jag gnugga fram kunskap från mina alldeles för gamla geniknölar, sedan blev jag less och körde på chans.
1X2.
Först av alla lade jag ned pennan. Klar.
(Vaddå var det inte en tävling? Nähä. Var vi här för att lära oss? Jaha. Jag som trodde att det var ett förhör enligt den gamla skolan tillsammans med A.)
Kroppsdelarna armbåge, bakknä, has och kota hade jag i min förvirring petat någon helt annanstans. Stackars, stackars pappershäst…
Idag har jag slickat mina sår för att jag inte hade alla rätt och ger mig själv en guldstjärna för att jag var snabbast. Fortfarande efter så många år kan jag majoriteten av hästens alla märkliga kroppsdelar, det är f.n coolt.
Dagens säg är därför: Gammal kunskap rostar sällan.
(Det är bara processorn i mig som är lite rostig och behöver oljas.)
Jag vet knappt åt vilket håll man ska sitta på hästen. Men jag vet att en häst har öron och en svans. Så jag tycker du är skitduktig som ger dig i kast med denna hästkunskap och dessutom sååååå snabbt
Kram m
Men framför allt känner jag igen mig i den här märkliga brådskan den är med mig än idag. Fortast färdig vinner. Allt ska gå fort och jag ska helt vara bäst.
Det kan man se tydligt på min handstil.
Jag skriver som en riktigt kratta kan knappt läsa det själv. Det härstammar från svenskalektionerna i ettan när jag skulle bli först färdig med boken. Skria en massa stora och lilla A i skrivboken. SNABBT skulle det gå ingen sa något om att det skulle vara vackert. Lärde mig således att skriva tidigt och själva skrivandet går med rasande tempo. MEN ingen mer än jag kan läsa vad som står…
kram
Jag har ju också varit hästforskare. Haft mängder av pärmar med hästkunskap i och för att inte tala om alla böcker som jag till och med fortfarande har (och om du lovar att inte berätta det för någon så kan jag avslöja att jag har kvar mina gamla Min Häst och Penny på vinden…). Var du med i Wahlströms ponnyklubb? Jag fick inte…:-(
Angående Ford så hade vi en galaxy tills nyligen och det var elände elände elände och allt möjligt och omöjligt gick sönder. Från och med nu blir det bara toyotor i vår familj.
Kul att läsa
Och hög igenkänningsfaktor. 
Tack för ditt hej och fina ord. De värmer en trött, annan Maja.