Det tog två arbetsdagar innan jag kom över känslan av att det hade varit skönt med en vecka till kantad av ökensand, kameler, varm sol, dignande buffébord och bellboys som bär mina väskor.
Nu är jag tillbaka i verkligheten och det känns faktiskt riktigt, riktigt bra. Två dagar tog det. Lång tid. Så lång tid.
Veckan har rivstartat; människor som vill ha kontakt med mig har vackert fått ställa sig i kö och inkorgen kommer att ta ett tag att bearbeta. Jag är svårflörtad nu om jag ska uppnå mina mål denna vecka.
Det är mycket som kretsar i Pirajans huvud just nu; isteater, språkrevitalisering, sommarteater, minoritetsreform, turnéplan, slutrapporter, nya projekt som rör bl a livsstil, nya webbar o.s.v. o.s.v.
(Och ja Mia, mitt svar på den roliga utmaningen kommer. Var bara lugn. Jag tänker.)
Woohoo! En rödhätta som kikar under lugg och ser full i fan ut. Me like! Jag ser oss rödtoppar med attityd ta över världen. Ja det gör jag minsann.
Vad kul det var att kika in i min blogg när du varit där och stökat ikväll. Det blev många flin
Välkommen tillbaka till verkligheten. Och du, känn ingen utmaningsstress. Den kan precis som allt annat bös här i livet – vänta!
Stor kram
Speciellt utvilad? Nja eller så är det ett visst klurigt välmående jag ser. Förstår att det är mycket just nu, detsamma här =)
Godnatt ville jag bara säga och på återhörande.