Vad gör du nu för tiden?

Vad gör du nu för tiden? Varför hör du aldrig av dig? Kända strofer levererade av Tomas Ledin och de kan även till viss del karaktärisera min blogg, styvmoderligt behandlad den senaste tiden från min sida. Jag är inne i halvlek av en ytterst intensiv period. Ett axplock av den senaste veckans arbetsschema; deltagande vid en konferens om minoritetsspråket meänkieli i Pajala med tillhörande kort föreläsning, möte med elever vid Teaterhögskolan om framtida samarbete, mediauttalanden, säljsamtal till företag om årets Julkalender i Stadsparken, samrådsmöte med Länsstyrelsen och tv-inspelning samt fotografering i Stockholm under fredagen.

Veckan har avslutats med mycket sömn och tillsammans med vänner. I telefon,  kring köksbordet sliskandes pizza och svart pasta med köttfärs. Mina små fåglar har också varit och hälsat på. Medans jag och föräldrarna gluttade på Idol lekte de konferens. De gamla välkända lekarna såsom doktor och hela havet stormar dög inte, nä det skulle vara något modernt som konferens. (Paradoxalt är det att småfåglarna leker vuxenlekar och jag som för allt i världen inte vill tappa mitt barnasinne!) Om nästa möte är tråkigt har jag i alla fall fått lösningen serverat på ett silverfat av småfåglarna, hitta en hålslagningsapparat och slå så många hål som möjligt på ett vitt papper. Det är vad leken konferens går ut på. Inspirerad av helgen har jag därför utan att fråga om lov bokat in mig på en resa till Egypten tillsammans med en mycket kär väninna. Det blir bara vi två med all inclusive och en massa böcker. Januari är en dötråkig månad som jag bara måste slå hål på. Så bra. Nu är det fixat.