Fånig rubrik egentligen, för det var med skräckblandad förtjusning jag tog mig an Wonder. Har inte glömt Yellow One – den bestämda damen från i somras då jag medverkade i Krigsoperan. Både Wonder och Yellow har fjording i sig, fast Wonder har något annat som gör honom mer lik en stor häst än d-ponny. Han är lång i kroppen och grov, men ruskigt lätt. Är du inte stadig – så börjar han att vingla var tipset jag fick innan av de som ridit honom.
Jaha och hur tyckte jag då? Wonder är en superhärlig häst, känslig för skänkel och hand. Mycket enklare att sitta på än Bamse, som jag red förra veckan. Tydliga hjälper var det som gällde och jag fick jobba med min arma lilla kropp, en bit av lektionen var vi inte vänner – för då tyckte Wonder att det var riktigt jobbigt det vi gjorde.
För mina ridkompisar (som förstår fikonspråket): Passet innehöll skänkelvikningar på långsidorna undan höger skänkel fram till X och undan vänster skänkel tillbaka till långsidan. För er som inte förstår: Vi gick på sniskan fram till mitten av ridbanan och sedan tog vi andra sniskan tillbaka och det gjorde vi på långsidorna. Ungefär så var det.
Gårdagens minus: Min kroppshållning är katastrofal emellanåt. Jag vet att det finns en tendens till att jag faller framåt i sadeln…..Hur får man bort det? Den som kommer på det får Nobelpriset av mig! Slappen av är mitt mantra.
Gårdagens plus: Att jag orkade mer, känner redan nu skillnad – att det går framåt med mitt flås. Mina kinder är inte så röda längre.
Nuläge: Inga blåmärken eller skavsår. Det är ja Wunderbaum, fast jag vet att den värsta träningsvärken kommer under morgondagen. Min ridlärare har sagt att det är sixpack-mage som är målet för hennes del med min medverkan vid ridlektionerna. Alltså vi diskuterar Beach 2010 – redan nu??? I oktober, när affärerna snart ska skylta med julgodis.
Det där med hållning är vi många som borde arbeta med. Min lillebror brukar kalla mig för Linus på linjen när jag skuttar runt i underställ
Det blir ju bättre när man blir starkare.
Tack för den informationen nu förstod jag helt =)
/Avsändare Margareta
Jag såg att du var inne på kontoret idag, den lilla blåa står så nära mig.
/Avsändare Margareta
Det är lätt hänt att man gör något konstigt i sadeln som man liksom inte kan påverka. När jag blir trött börjar mitt vänsterben att vifta när jag ska rida lätt och det gåååååår inte att få det att vara stilla. Och då blir liksom allt fel, typ obalanserat och med för mycket drivning på vänstersidan. Eftersom jag rider mest islandshäst så är ju inte det här ett så stort problem för det mesta men ett tag var jag medryttare hos en tjej som höll på med distansridning och då travar man ju i timtal. Mycket vift blev det…