Så sa han, pappan i Emil i Lönneberga. Förgrömmade onge är det första uttrycket som dyker upp i min hjärna när jag ser denna bild.

Förgrömmat vad jag längtar och förtjänar ledighet.

Onge för att just det här busfröet står mig nära och är nästan som min egen. Som tur var är vi inte så nära att han kallar mig förgrömmade onge – det får hans mamma heta lite nu och då…..

(OK, jag medger…Förgrömmat står också för att jag inte kan uppbringa samma coolhet på stranden som han, Ongen. Tränar febrilt framför spegeln och inser att det går inte! Med kroppsmått som matchar storlek S och midjemått som närmar sig storlek L är det lite svårt att verka cool. Har bestämt mig för strategin att ligga ner och låta kroppsmåtten flyta ut….)