You are currently browsing the monthly archive for juli 2009.
Antiklimax är nådd. Ingvar Kamprad var tårögd efter premiären och himlen grät en skvätt under gårdagens sista föreställning av Krigsoperan.
Nu har jag och min medspelare Yellow One pussat varandra adjö och godbajs.
Idag är det första semesterdagen, den påbörjades något sömndrucken med intervju före klockan nio i Radio Norrbotten angående min upplevelse av Krigsoperan.
Mina semesterplaner för närvarande;
Sittandes på en hästrygg kommer jag att pilla navelludd, sammanfatta denna kreativa utmaning och fundera på nästa. Ridande vampyr kanske?
Klart slut och semesterkram till er alla 
Ut och spring i sommargräset. Häng inte här!
Nybadad och mumsandes Marabous Sommar. Några dagar kvar tills jag är helt ledig och jag slipper att avundas de som har semester.
Kvällssolen lyser och jag hoppas att det håller i sig. Imorgon har vi föreställning nummer sju i Krigsoperan. Vi har avverkat halvlek och på söndag ger vi sista föreställningen.
De senaste två månaderna har jag levt i en verklighet med tre e-postadresser, tre mobiltelefoner, två verksamheter jag roddar plus att jag också tagit ett kliv in på scenen. Är mäkta trött och behöver ladda batterierna, precis som alla andra.
De här raderna tog max tio minuter att skriva och chokladkakan är slut….?
Bara pappret kvar.
När vi åkte hem från Krigsoperans premiärfest läste vi löpet om kungens död, Michael Jackson -vår generations Elvis. Igår kastade jag en liten glimt på TV, när världen tog farväl av King of Pop. Farväl och farväl, musiken kommer att leva vidare och därmed lever han. Minns än idag den 3 februari 1984, första gången jag såg musikvideon till Thriller. Något liknande hade jag aldrig sett , det var nyskapande, fräckt och coolt! Än idag brukar jag dansa vålnadsdansen när jag är riktigt glad, för den berörde mig så då jag såg den första gången.
Allt eftersom åren gått har intresset för Michael ömsom svalnat och hettat till från min sida. Det här inlägget är tillägnat hans musik och jag vill minnas mina egna Jackson-favoriter, de är en viktig del av min ungdom. Så mina damer och herrar utan inbördes rangordning här kommer mina topp fem:
Thriller, Billie Jean, They don´t care about us, Black or White och Don´t stop Til you get enough.
Frågan är vem som kommer att bli nästa King of Pop? Jag undrar det. Frågan är vem som kan knäcka koden till att skapa nutida musik i samma kaliber som Michael Jackson? Jag undrar det.
Den som lever får se.
Så sa han, pappan i Emil i Lönneberga. Förgrömmade onge är det första uttrycket som dyker upp i min hjärna när jag ser denna bild.
Förgrömmat vad jag längtar och förtjänar ledighet.
Onge för att just det här busfröet står mig nära och är nästan som min egen. Som tur var är vi inte så nära att han kallar mig förgrömmade onge – det får hans mamma heta lite nu och då…..
(OK, jag medger…Förgrömmat står också för att jag inte kan uppbringa samma coolhet på stranden som han, Ongen. Tränar febrilt framför spegeln och inser att det går inte! Med kroppsmått som matchar storlek S och midjemått som närmar sig storlek L är det lite svårt att verka cool. Har bestämt mig för strategin att ligga ner och låta kroppsmåtten flyta ut….)
Ja, svarade hans mamma och pappa. Och så kom han med ett stort leende, kroppen skakade av iver.Det lilla busfröet….
Vi sprang runt, runt i min lägenhet så prydnadskristallerna var nära att gå sönder. Därefter sliskade vi hämtpizza, jordgubbar och choklad. Dansade till lock’n loll låt C´mon now och drack lite vatten.
Kvällen avslutades med leken ”han satte foten i sin potta och kunde inte komma loss”.
Med andra ord – vi hade en helkväll! (Ungefär som ett krogbesök.)
