Vid busshållplatsen denna morgon upptäckte jag att mina ben var orakade….. Ingen big deal i det stora sammanhanget. MEN. Dagen till ära var jag klädd i sommarstassen; mina nedtrampade päronskor, turkosa tights, en grönblommig kjol och coola Blondietröjan. Jag kände mig inte speciellt somrig med vinterpäls på benen. Här hade jag ansträngt mig och glömt det mest väsentliga – att r.a.k.a. benen. Det somriga paketet kändes inte trovärdigt ett dugg.
Historiskt sett har jag sällan rakat benen, jag har inte så håriga ben. Men genom åren har jag trillat dit i ytlighetsfixeringen och snällt rakat benen. Precis som de flesta, för det ska man ju göra som kvinna oavsett om hårväxten är generande eller ej. Det hör som till, lika elementärt som att man inte ska svära i kyrkan. Jag har aldrig generats över min hårväxt, men denna morgon kände jag mig som en hund med svansen mellan benen. I den strålande sommarmorgonen kunde jag inte slita blicken från mina ludna och bara ben….Pigge Igelkott tänkte jag på.
Men likt en hund som just badat skakade jag av mig känslan av skam ganska snabbt. Konstaterade muntert att jag och Alexander Ryback har något gemensamt denna morgon. Solen lyser på oss båda och vi har kraftig hårväxt, fast på olika kroppsdelar. Och sedan nynnade jag Alexanders Fairytale och skuttade upp på bussen med rak rygg och ludna ben.
Hepp!
Underbart! Jag kände mig lite cool när Ola var i alperna och jag lät gräsänkepälsen växa. Fast den som bryr sig allra minst är nog han…mer jag. Ett jäkla otyg är det. Jag gillar din inställning.
Kram
bra där!
Jag har lite märklig inställning till håret på benen. Jag hatar detr på vintern när benen är vita och håren svarta, då rakar jag mig slät så fort jg får chansen.
Men på sommaren när benen är bruna och håret bleks av solen och havet så skiter jag i det i långa perioder för jag gillar när det glittrar av vatten i solblekta hår på brunbrända ben.
Jag är ju alltid sist (i världen?) att ta av mig strumporna, inte för hårbeklädnaden eller vitheten utan för att jag fryser och sedan är jag tidigt på med dem igen. Jag hade tänkt att i år skulle jag slita av mig dem tidigt, men det har inte getts tillfälle.
Jag tycker mig märka att håret på benen inte växer lika fort med åldern, någonting ska vi ju ha för att vi har överlevt gränsen =).
Nu har jag mycket att läsa som inte varit upp på någon blogg på länge.
/Kram Maja och hoppas att livet leker med allt och inget.
Just nu leker livet Volvo original