Igår läste jag det här blogginlägget. Precis som en del andra kommentarer ställer jag mig också frågande till om det verkligen heter ”köper ett fadderbarn?” Det är en MYCKET underlig fras.

För i min sinnevärld är det omöjligt att köpa en annan människa, bara produkter och tjänster går att köpa. Ordet ”köpa” kommunicerar ett nedvärderande och cyniskt synsätt på medmänniskan. En människa kan man inte köpa, lycka är också svårt att köpa.

Stötta är ett bättre ordval tycker jag, då är man intresserad av att vilja ge på ett äkta och innerligt sätt. Nu kan det här vara petsaker i sammanhanget, att jag bråkar om ett ordval, men de är viktiga symboliskt. Eftersom det handlar om osunda attityder och värderingar, vilka återspeglas i dagens samhälle på alla nivåer. Jag kan inte säga annat än att irritationen blir påtaglig när jag läser sånt här, trots att viljan är god.

Vad jag också ställer mig kritisk till är valet av tidpunkt. Det är ju jul….Kan man inte göra det året runt? Vad är det för fel att stötta en människa vid påsk? Midsommar? Januari? Augusti? Varför just juletid? Är det för att det dåliga samvetet gör sig mer gällande speciellt vid juletid, för då ska ju allt vara så himla perfekt. Är vi människor mer mottagliga för påverkan inför julen? För något år sedan blev jag uppringd av en säljare, hon ville att jag skulle bli fadder, telefonsamtalet ägde rum någonstans kring den 20 december. Vet ni hur jag reagerade? Jag blev FÖRBANNAD och talade om för säljaren att det var smaklöst och oförskämt att ägna sig åt den typen av verksamhet vid jultid. Så förbaskat skenheligt.

Så avslutningsvis är mitt svar; Nej, man kan inte köpa ett fadderbarn. Inte i MajaPirajas värld. Jag försöker att göra det året runt på olika sätt, därmed inte sagt att jag är perfekt – jag kan också bli bättre.