FEL

dag var det idag. I sammanträdesrummet förstod jag att något var fel. Ingen hade dykt upp och klockan närmades sig mötesstart. Utanför möteslokalen trampade andra deltagare, som påstod att de bokat lokalen. Bara en av ”mina” mötesdeltagare svarade i telefon, resten hade sina avslagna.

Jag: Vars är ni? Har du X med dig?

Han: Jag är ledig, är i stugan i XXX.

Jag: ?????Skulle vi inte träffas idag??????

Han: Maja, det är nästa vecka den 30. Är du i XXXX?

Jag: Ja (med mycket ynklig röst). Då-vet-jag-tack-och-hej-vi-ses-NÄSTA-vecka-på-måndag (mycket bestämt och utan att andas).

Vad säger man? Shit the same, det här händer ju även den bästa….. Jag har kört fel, parkerat fel o.s.v. Men jag har tamejtusan aldrig kommit till ett möte fel datum. Något förbaskat märkligt har hänt med min hjärna nu när jag närmar mig 40. Jag kan inte längre skylla på min sekreterare, som inte finns.

Tröstade mig med en 88:an efter vägen….. En bekant berättade också förtroligt för mig att hon en gång glömt sin man när de brukade samåka till jobbet…… Undrar hur man kan lyckas med det? *ler*

När jag närmade mig hemmet började bilens batterilampa att lysa…..

Ingen bra dag. 

Borde inte publicerat förra måndagsinlägget. Måndag har åter visat sitt grinande brutalt ärliga ansikte.