på att ha den där apan på min vänstra axel.

 

Jag gillar ängeln, hon sitter på min högra axel och ger mig energi. Men apan på min vänstra sida, hon ger mig INGET. Hon bara tjatar och gnatar om allt som jag inte hunnit med. Typiska apan-fraser är:

-Du är så slarvig hemma och har ingen ordning!

-Du duger inte!

-Du är laaaaat!

-Nu har du ätit ute säkert fem gånger den här veckan, guuud så ohälsosam du är!

-Du måste jobba hårdare och fortare! Du har inte gjort NÅGOT!

-Nu har du inte pratat med XXX på flera veckor, vilken dålig människa du är! Du är ett enda stort EGO!

Hon är ett riktigt elakt stycke kan man säga och har varit borta ett tag på semester. Men nu är hon tillbaka igen på min axel. Jag såg en skymt av henne idag.

Hon fullkomligt älskar att dyka upp i sammanhang när jag som minst önskar det. Med henne tjattrandes på min axel ser jag inte allt jag faktiskt gör och hinner. För hennes syfte är att jag ska känna mig otillräcklig.

Nu har jag och hon haft ett allvarligt samtal om hennes plötsliga visit. Jag har sagt åt henne att om hon inte passar sina ord och blir lite snällare, så blir det enkel biljett till ett land långt-bort-från-mig. Hon har lovat bot och bättring, hoppas att hon klarar av det. Jag vill tro på henne, visar sig motsatsen – då kapar jag av mig axeln. Endast änglar har plats i mitt liv, inga andra.