Den här veckan har det också blivit en hel del mil i bilen. Omgivningen ler lite lustigt åt mig och undrar om jag bor i kappsäck? Så är det ju till viss del när man har ett nationellt uppdrag, ja! Ständigt på väg och jag är ju dessutom först på den befattningen som jag har. Nu har det gått snart två månader sedan jag tillträdde och jag lär mig något varje dag. Längre fram kommer jag att skriva litegrann om mitt jobb som känns meningsfullt, lärorikt, komplext och spännande. Återigen ska jag tillsammans med andra våga bryta mönster och utveckla. Kul! Men det är inte det jag vill skriva om idag. Jag vill istället skriva om mina kära stötdämpare (inte bilens), mina vänner.
Det är ni som finns där när jag behöver det som mest!
Det är med er jag avnjuter härliga luncher, fikapauser och middagar med ibland för mycket rödvin!
Det är ni som ringer och frågar om jag vill käka frukost på stan!
Det är ni som lagar trasiga grejer i min bostad (eftersom jag är hopplöst oteknisk)!
Det är ni som tar mig ut på roliga evenemang, fester och resor!
Det är med er jag kan prata med om allt mellan himmel och jord. Tidigt på morgonen eller sent på kvällen!
Det är ni som är brutalt ärlig med mig och det gillar jag!
Det är ni som ger mig ovationer när det går bra och stöttar mig när det går mindre bra, som det är i livet.
Tack för att ni är mina stötdämpare 
Vill bara att ni ska veta det, att jag är MYCKET tacksam att ni finns!
Det är ni som gett mig så mycket energi att jag nu på eftermiddagen har farit runt som Speedy Gonzalez i lägenheten. Ja, jag har äntligen städat min lägenhet som i det närmaste började kvalificera sig till Tv-programmet Rent hus.
Nu ska jag sjunka ned i soffan med snacks, spana in lördagsunderhållningen och ta det allmänt lugnt efter en hektisk vecka. Supernöjd med nystädad lägenhet, ny vårfrilla, ny vårig läppglans och en ny god bok att läsa ikväll. Ett litet tips: Kom ihåg att rösta på Brolle från Boden!
3 comments
Comments feed for this article
april 19, 2008 vid 10:20 e m
livsglimtar
Hoppas dina stötdämpare läser din blogg så de ser hur nyttiga de är. Min huvudstödämpare sitter i soffan nu och slöglor på tv, han har städat idag och lagat pannbiff till middag åt oss. Så jag förstår vad du menar med dina ord.
Jag sitter här och nynnar på Maja Piraja la la la… blir lite glad av den låten.
Brolle, han är som ett stjärnskott med en blick som är så vacker att det inte är klokt, för att inte tala om hans röst, jag är såld på grabben.
Förr när jag var frisk så gillade jag faktiskt att städa och få det fint, inget slår den där känslan av nöjdhet som när man sjunker ner i soffan när allt är klart. Så mys nu och ha det skönt.
kram
april 20, 2008 vid 10:46 f m
margaretag
Det är bra med stötdämpare, de behöver vi.
Att ha en kombination av både stötdämpare och gaspedel i en och samma person, det är det ultimata för mig. Vid vissa tillfällen behöver jag den där gaspedalen som ger mig kraft till min motoreffekt coh ser till att jag har rätt växel i att inte backen och friläget ligger i. Jag ska ju framåt på något sätt oavsett vart jag än ska.
Jag har redan berättat på din tidigare kommentar att jag hejar på Brolle och Norrbotten, men personligen gillar jag Markolio än mer, typiskt.
/Margareta
april 20, 2008 vid 3:59 e m
MajaPiraja
Livsglimtar: Du gör mig mer glad och nöjd med dina ord, tack det värmer! Och om Brolle kan man bara säga att han är lika kraftfull som en norrländsk älv! Njut av att du inte behöver städa, nu får andra göra det du gjort i dina dagar. Kram!
MargaretaG: Stötdämpare och gaspedal det har vi ju i vänkretsen eller hur? Ibland är det en helsikes fart framåt medan andra dagar så är känslan av bakåt väldigt påtaglig, båda behövs = ja. Du kanske gillar Markoolio för hans ursprung? Och hans galna oförutsägbarhet?