Plocka bär är inte något som jag gör lika ofta nuförtiden, som under barndomen. Ibland gör jag det ändå, för avkopplingens skull – den sköna klara luften, fågelsången och dofterna! Jag har helt enkelt inte så stort behov av att ha tiotals liter bär i frysen bara för att ha det. Traditionen att tillvarata det naturen erbjuder har fallit i glömska när tiden är knapp.

Från barndomen minns jag hur det kändes där jag sprang efter mormor – hon kände ju till alla bra platser som lyste i färgerna blått, rött och gyllengult. Jag kände mig väldigt rik när jag såg allt det goda framför mina fötter.

Min mormor var fenomenal på att plocka bär. Fort gick det och ibland kröp hon också omkring i riset! Händerna rörde sig som en elvisp och hon använde aldrig bärplockare, det var fusk menade hon. Mina händer har aldrig rört sig som en elvisp över riset fastän jag försökt. Jag plockar fortfarande väldigt sakta – en och en.  Kryper omkring i riset det gör jag däremot, det är mysigt!

Mormors framfart i bärskogarna har vi skrattat åt en hel del såhär i efterhand. Hon var allergisk mot knott och när hon kom hem kvällstid svullnade hennes ansikte till formen av en kåldolme. Ibland var vi också lite oroliga över hennes framfart när hon sprang med ögonen i backen, flera gånger tappade hon riktningen helt. När vi blev äldre och red längs vägarna i Kurkkio såg vi ibland hennes blåa gamla damcykel från 1940-talet slarvigt ditslängd i något dike. Då visste vi att hon var i närheten på bärjakt.

I slutet av juli och början av augusti kom oftast mormors finska släktingar på besök, vilket innebar bärplockning. En av gångerna var min lillasyster guide åt dem. Hon var då sex år. Det skulle plockas blåbär och syrran var utrustad med sin finaste bärhink, röd var den och en åsna prydde dess framsida. Uppdraget var inte helt enkelt. En av personerna var nämligen färgblind, vilket resulterade i att han plockade alla bär han såg. Min syster gick igenom hans bärhink och konstaterade att han inte förstått hennes försök till att lära honom färg och form. Det var odon, gröna lingon, kråkbär och blåbär blandat om vartannat……. Det här hade min syster väldigt svårt att förstå. - Han borde ju kunna se skillnaden i bärformerna! Alla kan väl se skillnaden och jag är ju bara 6 år! Efter det här ville hon inte ställa upp som bärguide om han var med. Min syster var smart. Med detta geniala drag slapp hon rensa hans bär och släktingen lärde sig se skillnaden i bärformerna och slapp skämmas.