Jag har en förkärlek för gamla saker, de har en själ och en historia som inte nya saker har. De är ärvda. Fynd från någon gårdsloppis. Skänkt av någon kompis som vet att jag älskar gamla grejer. Hullerombuller i min inventarie-lista samsas allt möjligt; allt från gamla kaffepannor, tyger till rysk hästsläde till gammal bensindunk från BP.
Saker som har fyllt en funktion, tillverkade enligt gamla traditioner, som är slitna av flitigt bruk och flitiga fingrar säger mycket. De är vackra, de gör mig glad. Man kan alltid använda dem till något.
Många tycker att jag är konstig – speciellt de gamla farbröderna som undrar vad jag ska göra med alla mina saker……
Äldre okänd man på Loppis: Åh, du är en redig flicka som gjort ett bra fynd. Ska du såga ved med fogsvansen?
Jag: Nä, ska hänga upp den på väggen som prydnad. Den är vacker.
Äldre okänd man på Loppis: Hahaha, du är rolig! På väggen….Men ett fynd har du gjort, bara 20 kronor.
Jag: Precis, bara 20 kronor!
Historia nummer två är en annan äldre man. Han är numera död – kallades för Villi-Erkki (Vilde-Erik). Han körde bil ALLTID med helljusen på. Såg ingenting, använde sällan sina glasögon och berättade inte ”hela” sanningen om sina affärer för sin hustru. Flinka fingrar hade han och tillverkade en räfsa åt mig på gammalt vis.
Villi-Erkki: – Nå hej, nu är din räfsa färdig. Den kostar 70 kronor. Men om du träffar min fru så kostade räfsan bara 50 kr! Hon behöver inte veta allt… Hon är så nyfiken!
Jag: Åh, vad roligt! Då kommer jag och hämtar den.
Villi-Erkki: Ska du hjälpa föräldrarna med höräfsning? Den här räfsan är bra, håller för det mesta och det är ingen riktig spik i den….
Jag: Nä, jag ska inte räfsa. Det blir svårt. Jag är förbaskat allergisk mot timotejhö. Jag kör traktor ibland, fixar mat och fika när det är höbärgning.
Villi-Erkki: Nååååå, men vad ska DU göra med räfsan om DU inte räfsar hö?????
Jag: Jag ska hänga upp den på väggen! Räfsan är vacker och jag kan ha den som krok för snygga kläder!
Villi-Erkki: Hahaha, du är rolig du, Maja! På väggen, hahaha! Räfsa….Men säg inget om priset till min fru, kom ihåg det….
Jag: Nej, det ska jag inte göra. Jag lovar, på hedersord.
Villi-Erkki: Nå, då ses vi då. Hei, hei!
Jag: Ja, vi ses. Hei hei!
Jag vet att jag är en obotlig nostalgiker. En hamster….. Jag samlar till och med på gamla vackra presentsnören, återanvänder presentaskar också (ålderstecken?). Men, men…skrattar den som skrattar sist. Min villervalla av gamla grejer är numera supertrendigt!! Tidningen Amelia kallar det ”Barndomen blir din snuttefilt” och NorrbottensKuriren kallar trenden för “Klimatsmart mormorstrend”.
Känns gott att vara trendig, trots att jag inte hängt upp fogsvansen och räfsan på väggen. Inväntar ett större utrymme där de kommer till sin rätt och då är det säkert trendigt igen! Om inte annat så säljer jag dem till någon spekulant och jag vill inte att DU talar om vad jag betalat för dem…..Det får bli din och min hemlighet.
Villi-Maja


2 comments
Comments feed for this article
januari 28, 2008 vid 11:36 e m
Margareta
De där pilimariska “gubbarna” gillade nog dig och att du sparade och tyckte om det gamla och genuina. Du såg skönheten och användbarheten med nya ögon.
Jag skulle också önska att jag hade de där utrymmena.
Många bäckar små… den där tjugan var nog välbehövlig, för vi kvinnor hade nog koll på de gemensamma pengarna
.
Männen behövde unna sig något gott i smyg ibland. Likväl som vi unnar oss alla små fynd vi bara måste ha.
Ha det.
januari 29, 2008 vid 11:40 f m
Maja
Mm, de här äldre männen är/var fantastiska och finurliga, ofta med glimten i ögat.