You are currently browsing the monthly archive for december 2007.
Önskar jag er!
För någon vecka sedan fick jag höra att jag är en multi-talang. Så har jag aldrig sett mig själv faktiskt, intressant! Jag är en person som är och gör saker.
Idag gör jag näst sista blogginlägget för året. Ett år som varit rent fantastiskt om jag ser bakåt på det, får återkomma till det när det nya året börjar. Jag är mycket tacksam för allt!
Killen på bild har just börjat spela hockey, han gillar det! Antalet mål som han åstadkommer varierar beroende på vem man frågar. Frågar man honom säger han 19, frågar man hans anhöriga säger de en helt annan siffra. Ljuger han? Ser han en annan värld som vuxna inte kan se? Har han självkänsla och självförtroende på topp? Ser han sin framtid? Jag tror inte att han ljuger. Han har barnasinnet i behåll och då är inget omöjligt. Jag vill tro att han gjort 19 mål. Jag vill tro på vad han säger, han är en framtida KILLER på isen eller kanske vid förhandlingsbordet på storföretaget. En Wayne Gretzky eller varför inte Börje Salming?
Sluta aldrig tro på dig själv och det du brinner för!
Glöm inte att ge en dos positiv energi till omgivningen!
Maja
Idag talangscout och coach
Häromveckan tillbringade jag delar av eftermiddagen och kvällen med väninnan M.
Jakten på klappar och presenter skulle avklaras på minimal tid. Effektiva tornedalska kvinnor som gör fem saker samtidigt och med inriktningen att allt ska göras NU! Vi halvsprang efter varandra och mitt dåliga flås gjorde sig gällande…. Cappucinon dracks i ett rasande tempo och svisch så satt vi i frissastolen, för att fixa julfrillan för alla julfesterna.
M tyckte att jag skulle publicera en bild på bloggen hur min frilla ser ut nu. Men det tänker jag inte göra – visst är jag medveten om mitt yttre, men jag vill ju inte verka ytlig och självupptagen– istället ska jag berätta en kort story. Om att vara nojig. Under de timmar vi tillbringade tillsammans hann M och jag avhandla allt mellan himmel och jord. M;s katastrofsituation är när hon inte vet vad hon gjort av sina bilnycklar. De försvann sammanlagt fyra gånger inom loppet av tre timmar. Jag tröstade henne med att jag har låst-dörr-noja. Varje kväll måste jag ställa mig vid ytterdörren, känna på låset och säga: – Nu är det låst. Annars kan jag inte sova.
Den här låst-dörr-noja kan komma från en tisdag för drygt 20 år sedan då vi bodde i något som kan betraktas som kollektivt boende. Separata lägenheter – men alla som bodde där var som en stor familj. Katja kom flåsandes in genom dörren hos en av tjejerna, där jag satt.
Katja: – Det står en vilt främmande karl och strippar i din lägenhet!
Hem sprang jag. Ut med karlen och halvnaken stod han där utanför dörren. I kylan….. Efter kom alla hans kläder också – de som han hunnit ta av sig. Sedan dess har jag lärt mig läxan att låsa dörrar, för i Tornedalen placerar man ju bara sopkvasten på dörren om man inte är hemma. Det här hade inte den strippande mannen haja – men då hade han inte mött MajaPiraja!!!! (hehe)
Efter det här förstod vi kollektiv-brudar att det var klink-låst som gällde. Speciellt tisdagar, för det var oftast då dessa glada kärlekskranka män brukade dyka upp. Jag tillämpar klink-låst varje dag fortfarande…..på dörren….på bilen….Traumatiskt….!
I år blir det inge knäck eller ischoklad utan egenhändigt gjord tryffel som rullats i polkagriskross. Nytänkande för min och min kompanjons del. Att vara två rekommenderas starkt när man provar nya vägar i köket, speciellt om båda inte besitter samma typ av konditortalang. Kändes skönt att ha tornedalsk bullmamma (systeryster) med särbo på besök. Provsmak hann vi också med.
Hälsosam blåbärsglass har också tillverkats samt en cheesecake där pepparkakor är bas.
Förutom detta hanns det med julkort, julklappsinköp – och där tillhörande inslag av paket.
Julefriden har infunnit sig när jag fått kreera med händerna i köket och det finns tid för mer kreativa verk nästa helg. Kanske knäck och ischoklad…..kanske. Känner för att bryta en trend.
