Måndagens ridlektion bestod av skänkelvikningar och volter. Under mig hade jag en av stallets finaste hästar, Spirit. En indianhäst med mage som låter hulk, hulk när han travar omkring och som gillar att pyssla med ryttarens kläder. Det känns som att det gick helt ok för att vara första gången. Han var helt enkelt urhärlig att rida, förstår att han är de flestas favorit. Spirit var stadig som en siouxhövding.
Minus: Jag måste bli bättre på ledande tygeltag i volter och skänkelvikningar. En annan insikt är att jag har en tendens att dra upp knäskålen när jag skänklar. Ajabaja. Det tar tid att lära bort gamla olater.
Plus: Euforin efteråt och att jag inte fick så många kommentarer om att jag faller fram, faktiskt inte en enda vad jag kommer ihåg. Det tolkar jag som att min sits var under kontroll.
Nuläge: Salvekvickplåster på stjärten! Det var första gången jag red med långkallingar och sömmen skavde som sjutton. Tisdag hade jag fruktansvärt svårt att stå upprätt pga värkande magmuskler. Idag är det bättre!
(Veckans bonusavslöjande: För en vecka sedan kunde jag ta på mig ett par jeans som legat i garderoben i över två år. Yes!)
