Kära Bullen
Jag vet inte om ni är rätt forum att skriva till. Mitt problem har kommit smygande de senaste åren utan att jag märkt det. Det är inte så att det kliar, gör ont eller så. Jag har fått en mer mystisk och allvarlig åkomma. Det började med att jag köpte en scarf, sedan blev det ett bälte och nu en keps i leopardmönster! Jag undrar Bullen vad ni tycker att jag ska göra åt det här problemet? Mest oroar jag mig över att jag ve och fasa ska köpa en leopardklänning, leopardleggings eller leopardklädsel till min bil..
Såhär har min dag sett ut hittills:
06.00 Vaknade och steg upp. Trött.Packade bilen. Åkte från Luleå mot Aapua vid 07.30. En sträcka på 18 mil låg framför mig.
08.20 Passerar Morjärv, fartkameran tar en bild av mig när jag pratar i mobil….Yepp, få se hur mycket det blir och om jag får behålla kortet.
Strax före 10.00 är jag i Aapua. Har arbetat sedan dess, är nu kl 15.05 på väg mot Pajala för ett möte ikväll. Hoppas att jag kommer fram välbehållen. Är mäkta irriterad över fartboten. Onödigt klantigt.
Maja
Numera fartsyndare efter att ha haft körkort i 21 år
Tuva-Lisa
Sån här bil har jag haft. Jag gillade den, den hette Tuva-Lisa.
En del undrade om jag extraknäckte för Posten och ungarna snodde Ka-märket.
Jag hade haft den en vecka, trodde att den var mindre än vad den var….Rammade en betongpelare i ett P-hus. Suck.
Nu har jag under semestern rammat min tredje bil. I en betongblomkruka. Visste inte att den var där. Dubbel-Suck och jävligt irriterad. Onödigt.
sammanfattar man två veckors bloggtorka? Det får bli en lista, säger tjejen som har mani på postit-lappar.
Besökt sommarmarknader.
Sommarbarn som roat mig.
Teaterbesök med väninnor.
Mycket fika, besöka vänner, sommarfester och födelsedagar med goa vänner.
En del vin.
Lata dagar med ingenting.
Sorterat och städat.
Sett vackra färgkombinationer i garderoben och i naturen.
Inrett ett litet hemmakontor.
Kastat i mina ögon massor med skräp…!
En tripp till Finland där jag handlat älsklingsgodis för en rejäl slant.
Mycket jordgubbar (och faktiskt många smultron på min lilla täppa trots bristande omvårdnad).
Solvarm hästmule.
Rackarhundar och spinnande katter.
Skuttande kor på sommarbete.
Och tyvärr fler dagar med regn än med sol…..
Men vad gör väl det. Om sex och en halv vecka sätter jag mig i flygplanet för sydligare nejder med fem vilda kvinnor från Tornedalen. Inga måsten – inga män –inga barn-bara vi sex. Vi brukar göra kul saker tillsammans. Den här gången ska vi fira 90-årskalas.
Och det var tamejtusan inte speciellt trist att jobba första dagen idag, faktiskt riktigt kul. Regnet öste ned. Tråkigt var däremot de fakta som framkom i rapporten jag läste idag JämLYS - en jämställdhetsanalys av övre Norrland. Det finns en hel del att göra inom jämställdhetsarbetet.
njuter jag av just nu. Meanwhile bjuder jag på något som jag tycker är ett så vackert stilleben, som just andas sommar, sommar, sommar……
3,5 dl vetemjöl
150 g margarin
1 msk socker
2 msk vatten
400 g rabarber
50 g flytande margarin
1 dl socker
2 uppvispade ägg
75 g riven mandelmassa
1 nypa kanel
Blanda vetemjöl, margarin, socker och vatten. Tryck ut i en pajform - ställ kallt! Skär rabarbern i skivor. Rör samman flytande margarin och socker i en kastrull, tillsätt 2 uppvispade ägg. Låt det puttra till det blir tjckt. Rör ner ca 75 g riven mandelmassa, rabarber och en nypa kanel. Fyll pajskalet med krämen. Grädda i ca 20 minuter, 200 grader.
Serveras med en klick glass 
Nu kommer jag att ta en liten bloggpaus och njuta av sommar, sommar, sommar
Det här är min privata blogg, men vid flera tillfällen har jag lovat att skriva om mitt jobb. För lite drygt fyra månader sedan tillträdde jag som första verksamhetsledare vid Svenska Tornedalingars Riksförbund- Tornionlaaksolaiset.
Först lite fakta om Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset (STR-T)
STR-T är ett religiöst och partipolitiskt obundet riksförbund bildat 1981. STR-T är en intresseorganisation för Tornedalen och tornedalingar i språkliga, kulturella och samhälleliga frågor samt regeringens remissinstans i dessa frågor. STR-T är ett språkrör för en ursprunglig inhemsk, språklig och kulturell minoritet som sedan april 2000 har nationell minoritetsstatus. I dagsläget har organisationen närmare 5000 medlemmar i hela Sverige. Bokförlaget Kaamos förlag samt tidningen MET-Aviisi ingår också i verksamheten. Förbundet har sitt säte i Tornedalen, med kansli i Aapua och tidningsredaktion i Kangos. Förbundets hemsida hittar ni här.
Har ett regeringsuppdrag
Mitt huvuduppdrag som jag genomför i samverkan med Länsstyrelsen i Norrbottens län är att utarbeta en modell för bättre samråd på lokal nivå för de nationella minoriteterna. Syftet är att modellen ska förbättra samrådsformerna och ge de nationella minoriteterna bättre förutsättningar till inflytande i frågor som berör dem. Uppdraget sorterar under Integrations- och jämställdhetsdepartementet. Läs mer om nationella minoriteter här på regeringens hemsida. I uppdraget ingår också att vidta åtgärder för att skapa förutsättningar för tornedalsk representation på lokal nivå.
I min roll som verksamhetsledare förväntas jag också:
·Leda och fördela arbetsuppgifterna på kansliet där jag har två fantastiska medarbetare som heter Siv och Astrid. (De håller reda på mig när jag far omkring som en virvelvind)
·Genomföra ålagda projekt och bedriva information.
· Medverka i kulturaktiviteter och meänkielifrågor.
· Bevaka samhälleliga frågor ur Tornedalingars synpunkt, som minoritetsbefolkning.
·Delta i samhällsutvecklingen och samhällsdebatter.
·Samverka med organisationer som verkar inom och för Tornedalingars bästa.
·Förbereda styrelsens sammanträden, tillse att hela styrelsen erhåller tillfredsställande underlag för beslut. Föredragande för styrelsen i aktuella ärenden och dess sekreterare.
· Hantera kontakter med media och i samverkan med ordföranden förbereda styrelsens ställningstagande till strategi och långsiktiga mål.
Här kommer också ett litet axplock av vad som hänt de senaste fyra månaderna:
STR-T blivit mer synlig i lokal, regional och finsk media. Mer än 30 artiklar har skrivits om verksamheten sedan kongressen 26 april. Mycket positivt!
Den 10-11 juni arrangerades konferensen ”Hur använder vi vår historia” tillsammans med Norrbottens läns landsting. En välbesökt konferens med 65 deltagare från Norge, Sverige och Finland.
Under våren och försommaren har STR-T också deltagit vid hearing med Europarådet och Utbildningsdepartementet samt offentlig utfrågning med Kulturutskottet den 5 juni. Många har uppmärksammat att det var premiär för meänkieli i riksdagens andrakammarsal.
I juni arrangerade Utbildningsradion ett första möte med tornedalingar, där vi etablerat relation med varandra angående programproduktion. Mycket spännande!
En förändring av STR-T:s web är också på G. Och i denna vecka fortsätter dialogen med Haparandabladet om ett eventuellt samarbete mellan METAvisi och Haparandabladet.
En till lokalavdelning är bildad. Idag har förbundet tre lokalavdelningar; Stockholm, Umeå och Pajala. Fler ska det bli under hösten.
Och det var ett litet axplock av mina första fyra månader….Det känns som ett viktigt och roligt jobb. Det enda jag kan göra är mitt bästa.
I mitten av 1980-talet tror jag att det var. Joan Jett på Tannavallen i Pajala. Coolt som bara den, en söndag var det. Jag fick en inbjudan till hennes efterfest av en i crewet. Men, men med mamma och pappa väntandes på parkeringen för att ta mig hem till byn, var jag tvungen att tacka nej. Säkert log mina laestadianska förfäder i graven av ren glädje. ”Inte skulle flickan tillbringa tid i syndens näste med rautalankamusiken (järntrådsmusiken). ” Vad det sved i mitt tonårshjärta, att tacka nej till en fest. Ungefär lika mycket som några år tidigare, då när jag och mina kompisar dansade på övervåningen. Min mormor skruvade ur propparna, strömmen gick och musiken tystnade. Mormor var en bestämd kvinna, en äkta vyöliinavaimo. Ner sprang jag och skruvade i propparna. Musiken dånade igen och taket i hennes kök skakade av våra danser.
I början av juni 2005 var det dags igen. 46664 säger väl knappast något, men om jag säger Nelson Mandela. Igår sändes en tv-gala med anledning av hans 90-årsdag. Vet ni att förmodligen, jag säger förmodligen, så kan det vara så att jag kan ha bott på samma hotell som han.
Jag var ute på en roadshow med en kollega, för att marknadsföra Piteå inför den stundande sommaren. Vi checkade in på hotellrummet och min kollega envisades med att säga åt mig att hon sett en gråhårig, skröplig, liten man i receptionen. - Vardå sa jag? (Hade inte sett). Det enda jag minns och såg var en massa svartklädda stora män med hörsnäckor som stod i vägen för mig.
Nåväl vi packade upp, kastade ett getöga ut från fönstret. Såg en vidunderligt stor scen uppbyggd vid katedralen några kilometer bort. Öppnade fönstret. Vi hörde musiken, medryckande afrikansk musik. Jag kände som igen låten och konstaterade att; - Shit det här var inte någon konsert med ett garageband från Tromsö! Scenen var gigantisk och massor med färgglada gigantiska spots lyste i alla regnbågens färger. Vi käkade middag på hotellet lite senare på kvällen och i hissen på väg till rummet mötte vi en rasta-man i karaktäristisk mössa i grönt, gult och rött.
- Hey girl you wanna party? Frågade han mig och log sitt bredaste leende.
- No, we are going to sleep. We are working tomorrow, svarade jag.
Nåväl. (Inget carpe diem där inte).
Dagen därpå förstod vi under frukosten att Nelson Mandela var i samma stad när vi läste morgontidningarna, han hade anlänt under gårdagen. Min kollega utbrister:
– Vad var det jag sade, tyckte att jag såg han.
Jag rynkade på ögonbrynen och förstod att så kunde det faktiskt vara. Stan var klistrad med affischer med numret 46664 och till sist kom vi förbi kontoret för 46664. Yepp, då förstod vi. Det skulle bli Nelson Mandela-gala i stan om två dagar. Med bl a Angelique Kidjou, Annie Lennox m.fl. Personalen vid Tromsö Turistbyrå erbjöd oss att stanna och vara med på deras privata fest i en trädgård, alldeles intill scenen för den här galan.
- Nopp, vi ska vidare till Finnsnes. Vi är på jobb, men tack för inbjudan, svarade jag. (Inget carpe diem där heller).
Iväg åkte vi och två dagar senare hade vår roadshow kommit till Lofoten. (Förövrigt ett mycket vackert ställe med helt fantastiska naturscenerier). Där i hotellsängen låg vi och kollade på showen, som vi tackat nej till. Då slog det mig hur urbota korkad jag varit som tackat nej till århundradets upplevelse i min iver. Jag menar hur ofta är det man ser Annie Lennox, Peter Gabriel m.fl samma kväll??? I slutet av konserten klev Angelique Kidjou på scen och då förstod jag också att rasta-man från hissen var en av hennes bandmedlemmar……! (Det var för övrigt hennes soundcheck vi hörde den kvällen då fönstret öppnades.)
Vilket gigantiskt misstag. Jag tog inte chansen på 1980-talet och inte heller 2005. Men något har jag lärt mig;
carpe diem!
Och tacka helst inte nej till en fest, för du vet inte vad du går miste om.
Asimbonanga (We have not seen him) med den fantastiska artisten Johnny Clegg:
 | Linda på Sommar, sommar |
 | MargaretaG på Rapport från verklighete… |
 | MajaPiraja på Tänk Pippi |
| MargaretaG på Hur |
| MargaretaG på Tänk Pippi |
